Gammalt

Jag har skrivit mycket dagbok i mitt liv men läser dom aldrig. Det gör för ont att jag mått så dåligt under så lång tid. Nu hittade jag min dagbok från k-enheten, rättspsyk i Växjö och tänker faktiskt publicera ett inlägg per dag här på bloggen. På K kom min vändning och nu när jag läserdet jag skrev för tio år Sedan önskar jag att jag då skulle veta vad jag har nu.
Namnen kommer vara  förnamn.

Lördag 5/7 2008
Jag fick beskedav mojje, idag fm får jag permission och jag kommer stanna kvar på K. Det känns blandat. Ok bra att jag slipper flytta runt, och jag tror inte på "team Matilda" upplägget Där jag skulle sitta som ensam patient med ett gäng personal. Men, hur länge (evighet) ska jag vara på K?  Karin har varit här i  sju  år!! Och om jag backar vilket förmodligen kommer att hända, då blir det så klart kvar längre, ingen flytt till något annat eller så. Och tänk om jag kommer att vantrivas efter ett  tag och då kommer jag ändå inte komma ut, bli räddad av något/någon. Om det blir skit här kommer jag inte att flyttas!!! Hjälp!
Men å andra sidan, det kan ju funka också. Det är allt det där som kallas "vanligt" och "normalt" varför kämpa egentligen närjag   inte vet om jag kan få ett liv? Jag visste ju inte när skrevs ut från Rättspsyk i Sundsvall att det är två senare skulle sitta på rättspsyk i Växjö. Då hade jag LÄTT avslutat allt kämpande!

När mojje som sagt pratade med mig på förmiddagen så sa han också att jag ska ta eget ansvar med olåst toadörr. Kräkningar alltså, Antar och förmodar att de har tagit upp det i teamet. Naturligtvis blev jag glad och lättad, jag vill inte ha låst dörr,  men hallå? Tror dom om jag klarar det? Och när jag är det för några helger sedan bad om tillfälligt vak, sa de att man ska ta ansvar själv. Är är jag som tror på mig själv för lite? Personalen tror verkligen på mig, och det är faktiskt jobbigt.  jag fattar inte varför men ibland känner man jag mig ledsen vilsen och något lite, lite ensam . Fast jag får en ärlig chans mogna och att just det det kan vara jobbigt! Bara det, får jag vara liten ibland? I så fall köper konceptet! Det är inte vaken med sådan närhet jag vill ha men oftast är det enda med kunnat få, kanske idiotiskt men med med Kbt, perm och positiva relationer så fungerar jag ju bra. Ibland känns det otryggt för att det är så nytt.