Jag gillade Barbie när jag var liten och när jag jobbade i ett spännande barnboksprojekt med funkistema gjorde jag research på Barbie och andra leksaker. Vad har jag reflekterat över?
Företaget som tillverkar Barbie tog som ett led i samhällsutvecklingen fram en Barbiedocka som var rullstolsburen. Alla skulle ha sin plats i Barbie-världen hette det. Resultatet blev Becky, en tjej i rullstol. Sminkad, smal och fixad såklart, men normkritik är väl inte deras grej. Även om nu Becky har jeans och ingen prinsessklänning.
Ett väldigt bra intiativ måste jag säga! Det finns barn som använder rullstol, eller har kompis eller syskon som gör. Leksaker är bra förebilder och inspiration.
Men Becky mötte snabbt på svårigheter. Barbies övriga saker var inte tillgängliga alls för dockan. (Väljer bort att använda det gamla dåliga ordet handikappanpassat)
I Barbiehuset gick inte rullstolen rulla genom dörren. Becky kunde inte sitta i bilarna, det fanns ingen hiss, andra grejer var inte gjorda för någon i rullstol, osv. Något vi stöter på i den "riktiga" världen jämt. Det är långtifrån alla platser och hus som är tillgängliga för alla.
Men vad hände för Becky då? Barbiedockan som skulle spegla världen för små flickor? Företaget som tillverkade Barbie valde att upphöra med produktionen av den rullstolsburna tjejen för att hon inte passade in i deras övriga sortiment. Vad säger det om samhället?
Jag är skamsen när jag tänker på att det är att det är det synsättet vissa vuxna har när de sorterar dockor och dess funktion i jämförelse till övriga delar av världen. En Barbiedocka som inte passar in slutar tillverkas.
Kommentera