... då kör vi en vaken natt. Somnade lite för tidigt och nästan ställde mig givakt när en katt gjorde ett hopp och landade på min mage när jag låg sovande på rygg... tack för den, Happy.
Det känns generellt bättre nu. Några dagar var mörka och svarta, deppig och ledsen, men det är bara att försöka resa sig upp och fortsätta sin vandring. Tänker aldrig stanna kvar i liggande läge. Egentligen undrade jag ett tag om det ens gick att
resa sig ur mörkret jag kände, för det kändes rätt hopplöst. Men på något sätt kom kraften och nu är jag helt med på banan igen! Jag kommer ha hemsjukvård men det är inte hela världen, det är ju bara en hjälp för mig att leva! Mitt liv går verkligen
inte sönder för stt jag får hemsjukvård, livet blir bättre av det!
Dags att plugga:
Kommentera