Efter självskador som inte var okej lagade har jag fått ordentligt nedsatt känsel och rörlighet i de flesta fingrar. Det var inte handkirurgen som sydde ihop senor och nerver, utan det var första lediga läkare. Och ja, första och andra gången de
kanske kallar på handkirurgen men när det rör sig om mer lessnar vården och lägger inte resurser. Ingen trodde väl då att jag skulle dels överleva, och då dels ha ett aktivt liv som kräver fungerande fingrar. Men så blev det. Jag överlevde och nu när
jag sitter och skriver detta gör jag det med vänster långfinger. Trots att jag är högerhänt och pekfingret borde vara det naturliga. Det har tvingats till att börja använda vänsterhanden trots att jag förr var extremt högerhänt. Pekfingret på höger hand
saknar sträcksena och nerver och är helt ur funktion, så där används "fuckyou-fingret" som min underbara yngsta brorsdotter kallar det. Det är rätt konstigt hur kroppen kan kompensera sina funktioner och lära om! Pincettgrepp blir långfinger-tumme på
bägge händerna. Har stödskena för vänster handled och höger tumme. Tummen funkar inte alls, kan inte göra det glada "tummen upp". Jag opererade höger tumme 2011 och började med vit käpp 11-11-10 så när jag var nyopererad hade jag ingen tumme på höger
hand och blev tvungen att "käppa" med vänster hand och såhär i efterhand var det riktigt, riktigt bra att det kom då. Numera kan jag hå med käpp både i vänster och höger.
Men det var inte klaga jag ville, utan jag ville bara berätta hur imponerad jag är över kroppens förmåga att reparera och kompensera. Nu, skriver jag med höger "fuckyou-finger" och det går bra. Kroppen klarar rätt mycket!
Kommentera