Deppig men tack ändå

Nu är jag deppig. Min kropp värker, jag haltar fram med kryckorna och känner mig som nittio. Ont, ont ont. Utöver bruten höft och uppluckring av skelettet har jag värk pga psoriasis men får inte börja med medicin mot det för det klarar inte mitt dåliga immunförsvar. Fick nöja mig med ytterligare någon tablett och hälsning om kortisonspruta i aktuell led.
Jaja. Skickade nyss ett tungt mejl till mina älskade cirkeldeltAgare om att jag denna hösten inte kommer leda några cirklar.
Brevet jag skickat till alla kollegor/vänner och fått sååå mycket omtanke och värme av. Mitt i sjukdom var det som att trä på ett par varma mjuka strumpor på ett par kalla trötta fötter. Tack snälla alla! ❤️ jag trodde inte jag betydde så mycket och det jag gjort, har gjort så stort intryck.
Även om det känns sorgligt att avsäga sig alla uppdrag i höst så värmer ändå alla fina mejl.
Crizzycool, Kim, Eva, Marie, Emma, Monica, Max, Anna, Karin.... alla, nu har jag inte räknat upp alla men
-tack