Det rör nog på sig

Äntligen. Det rör på sig i kulisserna, patientnämnd, IVO mm. 

Och läkaren, en rätt ung, bestämd kvinnlig om har avd denna veckan är inte en människa som gullar eller slösar tid. Det är agerande. Like it. Hon är skitbra! Och fingret blir förmodligen amputerat. Äntligen, säger jag. Vissa saker vet jag långt före dom finns. Inte har jag trott det gått att göra nåt åt mitt finger. Risken är ju stor att bakterierna i skelettet i fingret sprider sig, så varför ha kvar det? Dessutom kan jag inte använda det pga senor som smält och kontraktion. Så? Varför tio operationer? Äsch,

Fingret ska röntgas. Förbannat fjantig utstickande del av handen som tack vare Tage håller på att ta livet av mig och dessutom sätter IVO i arbete . 
Well. Dr. jag litar på att du tar tag i mitt ben och mitt finger.
Jag tycker ju man borde ha något standard vårdförlopp, om en patient bryter ett ben, hur det då blir och så. Och när vårdförloppet avviker borde ju vårdenheten reagera, som dom borde gjort för längesen när det gäller mig. Visserligen vet jag inte hur det pratas internt, och jag skyller noll på ssk och usk mer än att jag hade gallskrikit om jag sett en sådan situation. Men vem vet, bland kaffemuggarna, apt och rapporter kan det ju pratas så inte patienter hör.

Amputera? Vänster pekfinger är väl viktigt men nu är det farligt att ha. Fast en har ju hört om smärtorna folk kan ha i delar som inte längre finns, fantomsmärtor. Det är jag livrädd för. Mina smärtor är fullt tillräckliga som dom är.
(null)