Nu är det bestämt. Amputation imorgon.
Får dom Inte extremt tillstånd på operation imorgon, så amputeras mitt finger någon gång efter lunch.
Shit. Bye bye vänster pekfinger. Det kommer plockas bort helt, så kommer bara ha knogen.
Läkaren berättade hur det går till och min tanke var väl ungefär "hugga av det och sen sy ihop och så är det läkt på någon dag" men riktigt så enkelt var det visst inte...
Och när omgivning reagerat starkt när jag berättar att jag ska få hela pekfingret amputerat, och svarat med fasa och förskräckta smileys och tårar och ord som om att det ju är en viktig kroppsdel och en stor sak har jag väl mest "äsch bara ett finger"
fast nu är jag inte lika kaxig.
Tänkte på det. Äta med bestick. Hur äter man med gaffel utan pekfinger? Använder ju den till att styra gaffeln. Och skriva på tangentbordet? Hålla i saker? Spela instrument?
Och hur blir resten av handen och habiliteringen? Tydligen är det väldigt lång läkningsprocess och mycket arbete efteråt mee hjälpmedel och lära sig använda en ny hand och använda andra fingrar. Hela handflatan kan skadas och nya muskler måste
hittas.
Och estetiskt? Läkaren sa att det görs med mycket extra hud pga ev svullnad, såret blir påsigt. Och skav. Tänk om jag skulle stöta till knogen? Vet ju hur grymt ont det gör att slå i en ynka tå eller armbåge. Blir huden tålig? Kommmer det se
skrämmande ut?
Och fantomsmärtor ska ju vara oerhört svårt att ha? Tänk att ha fruktansvärd klåda i en kroppsdel du inte har.
Och tänk om det blir komplicerat med komplikationer som tex infektion, eftersom jag redan har bakterier i skelettet? Och med min immunbrist och resistenta bakterier?
Och sårläkning? Min fraktur läker ju inte. Tänk om inte handen läker som den ska? Läkare berättade något om en speciell omläggning med någon slags sug och vacuum.
Det är nog inte bara ett pekfinger som "kapas av och bara läker på någon dag."
Tack, Tage.
amputation,
sepsis,
4 kommentarer
Anette
26 May 2020 20:15
Jo, det är nog allt en stor grej att amputera ett finger... Jag har läst att blir man av med lilltån, så haltar man resten av livet. Det kommer såklart att ta tid, men du kommer att vänja dig. Önskar dig lycka till i morgon, kommer att ha dig i mina tankar hela tiden!
Amanda
26 May 2020 21:28
Hoppas verkligen det läker som det ska 💕 tänker på dig!
Jag har medfödda skelettmissbildningar i hönsens och underarmarna och amputerade mitt ena lillfinger när jag var 12 år. Och ja ett lillfinger är inte alls samma sak eftersom att mitt inte fungerade från början liksom men jag förstår ändå känslan. Jag vet hur det är att leva med ett funktionshinder i händerna och jag har ju ”tränat” sen jag va liten. Föddes utan tummar som opererades när jag var 1 och 2 år just för att bli van att använda händerna utan mycket sjukgymnastik. Kanske inte ger dig Nåt att jag berättar allt det här egentligen men finns på mail om du vill 💕
Tänker på dig. Kram
Åsa
26 May 2020 22:23
Det är inte helt ovanligt, de jag har träffat som amputerat fingrar har klarat sig bra, och sluppit fantomsmärta. Men allvarligt. Fan vilken otur du har. Men jag tänkte på en sak. Kortison kan påverka läkningen av skelettet. Jag vet att du inte kan vara utan det. Men kan det vara därför det går trögt? Sedan säger man ju att frakturen är lagad, inte läkt. Det tar flera månader. Men extra trögt pga kortisonet?
FIA
27 May 2020 14:44
Tänker på dig, ber för dig...varje dag! Här kommer en länk om finger-protes i silikon! KRAMAR!
https://www.ottobock.se/proteser/våra-lösningar-för-övre-extremitet/lösningsöversikt/protessystem-med-silikon/
Kommentera