Jag får väl berätta

en liten paus av ångest kallar jag helgen. Anledningen var ögonläkarbesöket. Rätt självklart sanna saker konstaterades, men det gjorde inte det mindre smärtsamt. Trots ärlighet och krass verklighet.

Jo. Synen är ju sämre. Synfältet mindre och flimmer. Det kan vara hjärntumören som växer och trycker och dels har jag ju en sjukdom på näthinnan som kommer göra mig blind. 
Tumören sitter så illa och kan inte opereras och det känns inte kul om den växer. 

Dystrofi heter det jag har i ögonen och det betyder ungefär att kroppen dödar sina celler.

Dessutom sprider sig psoriasisen väldigt snabbt. Har till och med på ögonen nu.


Tar en bild på Tage bara för han ser så söt ut, den lille Terroristen som har varit som en böld mellan trampdynorna hela helgen.
(null)