Vi var i god tid, tack stora makter för att Monica och gärna är ute i god tid. Snöigt och halt var ett ute. Men vi puttrade fram till universitetet i glad långsam fart.
När vi hittat rätt var det att gå igenom PowerPointen och finslipa. Den här gången var ingen av oss så nervösa före föreläsningen som vi var på förra. Lite lagom nervositet sådär. Den dagen jag inte är ett dugg nervös, lägger jag av. Monica höll
med om att det bör vara nerver med, det visar att en tar det på allvar och vill prestera så bra en kan.
Studenterna, det var dom som ska bli socionomer som var åhörare, var väldigt uppmärksamma och lyssnade aktivt. (Kändes det som i alla fall) och jag noterade att det verkar ute med block och penna för att anteckna. I stort sett alla satt med dator.
Första fem minuterna var lite vingliga och sega, men sedan fick vi upp energin och glädjen!
På det stora hela rätt nöjd. Vid varje tillfälle märker en ju vad som kunde sagts mindre och mer om till nästa gång.
Jag och Monica efteråt:
2 kommentarer
Kirsi
05 Feb 2020 15:24
Så fin du ser ut, glad och rödhårig 🙂 Det måste vara värdefullt för dem som ska jobba i vården eller inom socialen att lyssna på dig. Du har ju kunskap inifrån så att säga och ett klart sätt att presentera ditt budskap. Jag beundrar dig verkligen, du har vänt något jobbigt och svårt till någonting bra. Bra för dig och för de som lyssnar på dig, eller läser din blogg.
Blivande socionom
07 Feb 2020 20:55
Jag var en av socionomstudenterna som var på din föreläsning. Den var mycket givande och lärorik. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter
Kommentera