Men vad trögt

Nu hände det lite! Jag började viska om IVO och anmälan och kräva träffa läkare. Swish- mängder prover tagna, slemprov, sepsis, Corona, blodprover, näsprov, kontroller och status.  Fick inhalera också och fantastiska sjuksköterskan A fick igång piccline. Hon är en ung person och skicklig i sitt yrke med sina motgångar och stora empati. Det måste vara ytterst frustrerande att jobba såhär; dom ser ju hur patienter mår och vet oftast bättre än någon jourläkare och blir ändå inte lyssnade på. Stressen sedan då.... nä. Hjältarna finns inom vården- och rötägg.
Det är konstigt att man ska behöva anmäla-prata för att något ska hända. Tyvärr kan jag vården. 

Måndags eller söndags syntes lunginflammation på röntgen, då satte dom in mig på antibiotika. En jag tror är helt fel. Vad har hänt!"? Försämring. Kanske idé att byta medicin?! Så säger dom jag ska ta tabletter när det är bevisat in absurdum att det aldrig fungerar. Känns ungefär som detta blir ett sista krig jag gör. En kropp orkar inte hur mycket som helst. Gå med felaktigt behandlad lunginflammation Ok. Kanske Corona, men jag är testad för det tidigare...
Mina morgonmediciner:
(null)



Anette

Det är inte svårt att förstå din frustration! Skönt att det vägs upp av vårdpersonalen närmast dig - i alla fall lite...