Att vara mer än normalt trött

Det senaste halvåret har tröttat mig än vad jag trodde var möjligt. Med långa sjukhusvistelser, flera ambulanser, Addisonkriser, förlust av självständighet, hejdå katterna, två frakturer, blodbrist, misstro och misstag, sepsis, lunginflammation, osteit, järnbrist, bråk, kräkningar, tretton operationer, ny piccline, amputation gånger två är jag 




Slut. Hjärntrött.

Min vän och kollega Monica har skrivit en bok tillsammans med en annan mycket duktig kvinna och jag fick boken. Normal sett är jag en bokmal och plöjer bok på bok, men jag har bara orkat öppna första sidan, sen inte haft kraft till mer. Ändå är det en bok jag tror är utmärkt!

Och jobb har inte varit att tänka på. Jag har inte ens orkat lyssna på musik längre stunder, ändå en som älskar musik! Hjärntrötthet har gjort att jag inte orkat ta in och bearbeta känslorna.
Hjärntrötthet är det värsta som hänt detta halvåret. Fingret och lite av handen är borta, antibiotika finns, likaså hemtjänst och sånt. Men 
Men nu börjar det hända lite. Idag har musiken varit igång ett par timmar och jag har kunnat känna glädje!
Inser att VildaMatilda inte varit glad sedan mars månad när jag fick frakturen. 
Jobb.... börjar planeras. Försiktigt men med nyfikenhet och glädje. en idé har ploppat upp med en typ av coachning och mejl är skickade. Det är så underbart att få jobbmejlen och fråga om att ta en kaffe och kollegor som peppar!
Jag kommer skriva mer om hjärntrötthet (och nu har jag använt ordet "jag" för mycket!) men just nu blir det inte mer.
(null)



amputation - osteit - sepsis
Anette

Men kom ihåg att ta det försiktigt! Glädjen du känner av jobbet, kan göra att du tar på dig mer än du orkar! Du har verkligen haft en skittuff period, som tärt på både kropp och knopp. One step at a time... ;-)