"Bakgrund
För att psykiatrisk tvångsvård ska komma ifråga ska tre förutsättningar vara uppfyllda.
Tvångsvård får enligt 3§ LPT endast ges om patienten:
- Lider av en allvarlig psykisk störning,
- på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, och
- motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller till följd av sitt psykiska tillstånd uppenbarligen saknar förmåga att ta ställning i frågan.
Hänsyn ska också tas till om patienten är farlig för andras hälsa eller personliga säkerhet.
Till allvarlig psykiskt störning räknas psykotiska tillstånd av alla kategorier. Däremot räknas inte missbruk som psykisk störning. Tvångsåtgärder får vidtas innan intagningsbeslut är fattat om det är oundgängligen nödvändigt. Depåinjektioner av antipsykotiska medel ska inte ges i sådan situation.
Tillstånd som orsakas av somatiskt utlösta mentala störningar eller demens ingår."
Kommentar:
Lagen har inget värde i användandet. Det står att vården inte kan ges på annat sätt än på tvång och jag har vid varje gång jag varit i länsrätten påtalat att jag vet att jag behöver ha hjälp och går med på den vården som ges. Att vården kan ges på frivillig basis och anförde att jag var insatt i min psykiska ohälsa.. Ändå blev jag dömd till tvångsvård, trots medvetenhet om min situation och vilja att samarbeta. Där tycker jag att rätten dömer felaktigt om man läser kriterierna.
Och att patienten har, citat "ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård"
Det är många fall då jag haft LPT och inte varit inom psykiatrins dygnetom vård, utan levt i frihet. Och om en patient uppenbarligen inte behöver kvalificerad heldygns vård finns det inga skäl att behålla LPT. Det går inte ha belägg för tvångsvård alls då.
Och behovet av att vårda en patient med tvångsvård ska tas ställning till i princip varje dag. Att det ska tas ställning till om kriterierna för LPT är uppfyllda. Om inte ska patientens LPT tas bort. Men det görs aldrig.
Hade man dömt och misshandlat en lag så illa i tingsrätt hade det varit den största skandalen inom rättshistoria. När inte kriterierna är uppfyllda och du ändå döms är skrämmande! Ingen lyssnar på patienter,
2 kommentarer
Anette
18 Sep 2019 10:50
Jag har varit med om samma sak - att jag fått LPT i länsrätten, trots att jag har gått med på vård! Det har hetat att jag "inte kunnat göra ett välgrundat ställningstagande"!
Anette
18 Sep 2019 10:55
Tillägg:
Jag var med redan på den gamla tvångslagens tid, LSPV. Då var det enbart läkaren som fattade beslut om intagning, kvarhållning och utskrivning, det var aldrig uppe i någon rätt. Man kunde överklaga läkarens beslut, men det var totalt meningslöst, de gick alltid på vad läkaren sade.
För att öka rättssäkerheten så ersattes LSPV med LPT och alla beslut skulle tas i länsrätten istället. men jag tycker inte det har blivit någon större skillnad i praktiken...
Kommentera