Jag lever. Alltså min cirkel... älskade människor. Och underbara Anna att ringa och prata två timmar undertiden bägge rensar skafferi och fixar käk och kök. Jag har fantastiska människor runt mig. Hade inte det inte varit för cirkeldeltagarna som insåg att jag hade en addisonkris (eller i alla fall att det var allvar och att jag inte skulle hem utan till sjukhus) hade jag inte suttit här. Anna följde med mig i ambulansen och senare kom finaste Lindha och höll sällskap. Jag var nog inget vidare rolig men dom fanns vid min sida 
Saknar ord.

(null)

Ska få picc line inopererad på tisdag. Äntligen en infart in.

Kommentera

Publiceras ej