I april 2008 hamnade jag på rättspsyk i Växjö, i deras högsäkerhetshus. Galler på taken i rastgårdarna och mängder isoleringsenheter och direktlarm till polisens kravallstyrka i pikébuss. Vaddå? Jo som innebar att om någon tryckte på bussknappen, som
en personal hade på varje enhet, kom insatsstyrka i kravallutrustning med dragna vapen och hjälmar, sköldar och allvar, förberedda på samhällsfarligt upplopp på riskavdelning med brottslingar som haft ihjäl både en och fem personer, kanske
både styckat och bränt upp offren och som kunde vara ledare till stora gäng och knarkindustri, kapabla att använda all utrustning till dödliga vapen och dessutom var dömda till rättspsykiatrisk vård för det hela.
Jo. Poliserna tog larmet på allvar,
Den som bar buss-larmet hade en viss kod de skulle säga i säkerhetsingången om larmet var falskt. Det kunde ju vara så att det var ett insider kuppförsök eller att skötaren med larmet var skrämd till att inte göra något. Så när polisen i svarta kläder
kom med tjutande sirener och batonger, skulle skötaren identifiera sig med id, och säga koden om det var falskt larm. Koden som gällde just den dagen visste bara buss-larmets bärare. Annars stormade insatsstyrkan avdelningen.
Jag frågade när jag kom, om varför det var galler på taket i rastgården. Det hade rätt stora öppningar i nätet och liksom? Det är ju inte direkt dagens Smålandsposten man skulle slänga över, utan snarare liten bit knark
eller så, för det hade man kunnat göra. Hasch är ju bara en liten klump. (Smp däremot hade inte gått)
svaret kom som om det vore det naturligaste som finns för en okriminell naiv 25-årig tjejs dagliga tillvaro på en enhet som skulle få henne att må fint och komma ut i samhället;
"För att ni inte ska fritas med helikopter"
Kommentera