Halkade in på artisten mikas album från 2007. Ni vet den bergochdalbana låten "Grace Kelly" som gick hösten -07
Så kom låten lollipop. Och solen började lysa. När den låten kom fick jag lyssna på musik tio minuter per dag. Extravak, Ha tolv grejer på rummet, polisanmäldes, slogs i ren förtvivlan och personalen ifrågasatte läkare Falk och hur
hon gjorde regler kring mig som var bisarra. Jag var vansinnig och kände mig enormt sviken av personalen på PIVA som tillät att situationen var så. Inte visste jag att jag enligt facken "anses sänka arbetsmoralen" för personalen invände utan att
jag visste detta. Jag skrek, slog, svordomar, sparkar, bett, tårar. Flera personal sjukskrevs pga mig och Laila, som alltid funnits, skrek "Matilda, var ÄR du!? Jag når dig inte!!!" Det var krig. Skyttegravar med Piva
ena sidan och jag andra.
Men det fanns ljuspunkter och det minns jag nu av låten. Att en skötare tog med mig på buggtävling. Att Roselie och jag oplanerat åkte hem till min bror, trots att personalen var förbjudna att åka bil själva med mig. Och att min kappa var lika
lång som Laila. Pernilla fick mig att skratta. Rökrummet. Tanken att det inte kan bli värre.
Och sedan befrielsen att flytta till Sveriges säkraste hus där rättspsyk låg. Hur jag med min nya iPod i öronen lyssnade på Lollipop och sprang runt, runt på rastgården med galler på taket och gjorde hopp och skutt av glädje. Visserligen
sa personalen att jag inte skulle springa, för jag åt dåligt och var mager. Men glädjen över att vara där var enorm. Schyssta personal. Hoppet kom till mig, jag hade sluppit dr Falk. Nu kunde det bara bli bättre för jag hade varit i helvetet.
Solen bildade skuggor av rutnät på marken där jag lycklig sprang och hoppade med Lolipop i lurarna. Precis som om jag hoppade hage på skolgården en solig dag i maj.
2 kommentarer
Mörkrädd
31 Oct 2019 18:35
Det här kan vara bland det mest gripande som jag har läst i mitt liv. Så vackert och kristallklart du skriver om något som var så fruktansvärt mörkt och smärtsamt och FEL. Att tas ifrån sin mänsklighet på det viset, som du blev på piva. Ohyggligt. Men också ljusglimtarna då du blev bemött som en medmänniska - det berörde mig starkt.
Och sedan att du på något sätt fann frihet där under gallernätet - högsäkerhetsavdelningen är en plats som få skulle förknippa med glädje och frihetskänsla... Men DU tilläts att finnas till. sedd som en hel människa (och inte bara som dina beteenden).
Vet ej om jag får fram vad jag vill säga.. Jävlar vad bra du skriver! 🙌Tack för att jag fick läsa! ✨❤️✨
Mörkrädd
03 Nov 2019 18:53
Det här kan vara bland det mest gripande som jag har läst i mitt liv. Så vackert och kristallklart du skriver om något som var så fruktansvärt mörkt och smärtsamt och FEL. Att tas ifrån sin mänsklighet på det viset, som du blev på piva. Ohyggligt. Men också ljusglimtarna då du blev bemött som en medmänniska - det berörde mig starkt.
Och sedan att du på något sätt fann frihet där under gallernätet - högsäkerhetsavdelningen är en plats som få skulle förknippa med glädje och frihetskänsla... Men DU tilläts att finnas till. sedd som en hel människa (och inte bara som dina beteenden).
Vet ej om jag får fram vad jag vill säga.. Jävlar vad bra du skriver! 🙌Tack för att jag fick läsa! ✨❤️✨
Kommentera