Jag var på besök (obs, besök, ej kvarstannande) och träffade arbetsterapeut för att prova ut kedjetäcke. Kvinnan var ny för mig. Sen ser jag ju dåligt med, och hon sa att hon sett mig förr. Förmodligen på några meters avstånd eftersom jag inte kunnat
se henne. Vi pratade och hon sa att hon inte läser journalen inför besök men berättade att hon har fått ett mejl om mig, där jag beskrevs som varit Sveriges svåraste patient till eget självständigt liv utan destruktivitet och som föreläsare
med egen lägenhet, katter och arbete.
(Gissar att det var någon reklam för en av mina föreläsningar)
Det mejlet hade någon på allmänpsykiatrin skickat till ALLA inom psykiatrin i Kronoberg! Jag blev alldeles rörd när den här för mig okända människan berättade att hon mindes det och att alla fått det. Ja, tårarna höll på att rinna av glädje, genans
och tacksamhet. Tänk att någon i den enheten mejlade alla och ville dela min livsresa! Innerligt vill jag tacka många som funnits vid min väg. Tårar, kramar, skratt och allvar. Ni som fanns. Och ni som stod en bit ifrån men som såg. Ni som nu
delar glädjen. Att skicka det mejlet kanske skickade hopp och glädje. Så du som mejlade:
Det kan vända. Jag var Sveriges mest vårdkrävande patient och jag lever. Jag klarade mig. Ni som kämpar dag ut och dag in, syr ihop sår, delar ut medicin, ger kramar, peppar, svettas, tvivlar, är uppgivna;
Matilda "VildaMatilda" Skog, egenföretagare bloggare, föreläsare, cirkelledare och diplomerad handledare tackar alla som funnits och säger
DET GÅR ATT BLI BÄTRRE
Ni har betytt mycket
Kommentera