nmwr

Min gamla säng, eller snarare min säng nu men tidigare ägd och inköpt  av lillasysterns sambo (ha lite komplicerat. Jag ärver allt i familj/släkten), den sängen är gammal och har sådan där stålrörsram som var inne för trettio år sedan och pappa har fått svetsa ihop och skruva men nu fick jag nog. För någon dag sedan satte jag mig i sängen och 
-brak!-
Stålröret i ena änden brast. Kollade vettskrämd om det låg, en nu då, platt död katt under den, men Bosse var i köket och Happy vardagsrummet, tack och lov!
Beslut taget om att inte svetsa igen.
Fick paniklaga sängen genom att sätta en hylla under:
(null)
  Jag bestämde mig för ny sängram. Markus, syrrans sambo, är en hygienisk och trevlig kille, så resårmadrassen får hänga med lite till. (;ärvde ju av honom) för jag har inte råd. Och har relativt ny bäddmadrass🙏🏻. Fick det i present förra födelsedagen. Om jag kunde komma till saken?!
Kollade runt  på nätet och allt var dyrt, Ikea med och dessutom måste jag ha hemleverans . Hittade tillslut en.  Lite sjukhus-retro industri. Billig. Och fri frakt.




(null)



Idag kom den nermonterad i plockepinn. 

HERREGUD

Pappa? Kjell? Martin? Bror?
Eller ska jag testa att skriva ihop? Har ju ändå viss Ikea-kunskap och skruvat ihop diverse klösträd, så helt ovan är jag inte.
(null)

(null)



Jag borde tänka mer normkritiskt! Varför ylar jag efter män för att skruva ihop en säng? Min syster är grymt händig och jag själv, A och T är inte dumma heller. Normkritik tack! Det är inte enbart mön som skruvar med grejer!!!!!