Jag vill ta det igen, det med vad som vårt samhälle styrs av-
Konsekvenser. Straff.
På det stora hela är det rimligt att påföljderna blir efter hur man agerar MEN det ställer krav på att man före agerandet vet påföljderna och kan fatta ett klokt beslut utefter det.
När man har till exempel autismspektrumstörning som ADHD, saknas det ofta en förmåga att ha en överblick över situationen och ofta handlar personen i kaos, affekt och impulsivt när någonting händer. Och är det en kaosartad situation eller ett impulsivt beteende är det svårt att stanna upp och fundera: "om jag gör så så händer det här, och om jag gör så, då händer det -så därför ska jag göra så här.":
Hos standardmänniskor fungerar det ganska bra, så länge de inte är i affekt och så länge de vuxna.
Runt åldern tolv till 18 år börjar människor lära sig av sina misstag. De ser effekten av sina gärningar och kan dra slutsatser kring misslyckanden. Barn och många med Autismspektrumstörning lär sig aldrig av misstag, utan de lär sig av att lyckas. Och att inte kunna bedöma konsekvenser av sitt handlande i en situation gör att konsekvenser har en väldigt negativ effekt
. Straff startar snarare ett krig och en affekt kring konsekvensen -vilket troligtvis leder till ännu mer konsekvenser om vi nu pratar standardsamhälle.
Så för att att en människa ska bemötas med ett konsekvenstänk och så ska också människan vara kapabel till att se effekten och konsekvensen före de agerar och kunna lära sig av konsekvensen eller ha lärt sig sedan tidigare händelse. Som omgivning till människor som har lätt att hamna i knepiga situationer, ska man i det längsta hålla ramar men framförallt; undvika att situationerna uppkommer.
Har däremot människan inte förmåga att förstå och föreutse konsekvenser
-så är konsekvenser helt onödiga och skapar bara explosioner.
Om du säger till en person med npf:
-gör inte så! Nu får du inte gå ut!
Blir det krig vilket kan leda till mer dåliga beteenden och då ännu mer straff.
Säger du
-bra gjort! Gör så igen!
Blir personen kanske peppad, upplyft och motiverad att göra saken igen, även om hen inte vet varför hen gjorde den och hur. Men tydligen var det bra och det uppmuntrar och främjar mer sådant.
Så säg hellre:
-hej! Det där gjorde du jättebra! Kan du göra det igen?
Kommentera