Trista nyheter

 det är konstigt vad jag måste kriga för att få vård. Först när jag hotar med att anmäla dom händer det något. 

 
För ett tag sedan gjordes ett nytt ultraljud av venen som min piccline sitter i och där det finns en propp. Förrförra gången hade jag bara lite rester av proppen vid spetsen av proppen vid picclinenens spets, vid hjärtat. 
Sedan nästa ultraljud visade att jag fått mer proppar på olika ställen i armen, axeln och hjärtat. Något som jag försökt få tag i endokrinläkare, för att få svar på vad som ska göras framåt och behandling och så. Det hade ju varit bra med någon sorts information om det hela, men ingen läkare har hört av sig. Jag har jagat dom och tillsist sa en sjuksköterska att jag ska fortsätta med sprutorna och visste inte mer. Well Tillsist ilsknade fröken Skog till och sa att det var dåligt skött att inte ge besked från röntgen och att ingen information om behandling och så. Den jag pratade med på sjukhuset vidarebefordrade min ilska och hot om anmälan och först då ringde en läkare mig.


Jag har fått nya proppar i armen. Nu har jag stått på högsta extrema dos blodförtunnande i ett par månader, och planen var att jag skulle gå över till tabletter, om proppen minskat eller försvunnit, men ultraljudet var så illa att jag ska fortsätta ta blodförtunnande sprutor två gånger om dagen i ett halvår framåt och sedan göra nytt ultraljud. 
Det är inte tillräckligt med tabletter, typ waran som många äldre tar som haft hjärtinfarkt, läget är så illa att jag måste tunna ut blodet extremt.

När läkaren och jag pratade på telefon frågade jag om propparna kan vandra, om vilka symptom jag ska vara uppmärksam på och när jag ska söka vård. Ja. Det kan  vandra men jag har så hög dos blodförtunnande att man inte kan göra så mycket gällande det. Det skulle väl vara att ge syrgas, ge smärtstillande, vidga blodkärl i hjärtat och typ., mildra effekt av stroke eller så. Det finns inte mycket att göra, jag jag behandling som propp i lungan och hjärtinfarkt redan. 


Det är farligt med så mycket blodförtunnande, du blöder extremt mycket om du börjar blöda och kan lätt förblöda av småsaker. Så nu får jag skaffa halsband med information om att jag står på klexane (sprutorna) och att jag har binjurebarkssvikt och kräver kortison intravenöst vid olycka, feber, dålig mage mm.


Tar det aldrig slut? Det blir bara mer och fler allvarliga sjukdomar och risker. Hallå?! Det är en trettiosexårig person ni pratar om, inte en nittioårig som skriver det sista av livet, för med mitt medicinska läge är det så. Läkaren gav besked


Det finns inte mycket mer att göra. Du har redan full behandling och skulle det bli någon propp i lungan igen eller stroke eller liknande finns inte mer att tillföra. 
(null)



addison - klexane - piccline - trombos
L

Tankar och kärlek till dig