Jag känner mig glad

När jag låg inlagd sist funderade jag allvarligt kring vad jag själv kan göra för att må bra, förutom medicin och sjukvård. Motion. Tyvärr ja kändes det som. Så jag hjärntvättade mig själv hela sjukhusvistelsen att jag ska ut på en promenad varje dag. Kvittade längd till en början, men mer än 20 minuter och DET är stort i mitt liv! 
Det har blivit minst en halvtimmes rask promenad som man kan kalla träning i 36 av 37 dagar. (Jag gick inte på julafton), med broddar, i regnkappa, med vinterjacka... ja ute har jag varit. Inga ursäkter har godtagits!

Enligt alla hälsosamma ska man ju gå minst tiotusen steg per dag, fast där är jag inte. Idag har det blivit 6,5 km och blir runt 8500 steg. Kom ihåg att jag bitvis i livet inte kan stå upp när jag borstar mina tänder, av utmattning och svaghet. Än mindre ta mig utanför dörren. Så en liten men glad applåd! Detta är såååå sanslöst 
(null)

Anette

Bra jobbat!