Bosse är äldst, har två blomkålsöron och selektiv hörsel. Man kan tro ganska dålig hörsel. Nope.
Han älskar en viss ost som prasslar när jag öppnar den- och DET hör han. Kommer alltid springande och ska ha. Som vanligt här i kvarteret äts all mat av alla.
En dag tog jag osten tyst ur kylen. Såg mig omkring... ingen hörde. Tassar in i sovrummet. Tittar mig omkring. Ingen katt. Smyger ner i sängen och drar tyst täcket över huvudet. Ingen katt. Börjar öppna den prassliga osten så tyst jag bara kan.
Bom
Mjau
-hur fan kan du äta utan att tro att jag hör?!
Bosse hade hört mitt prassel och stod nu sugen på min ost.
Kommentera