Lågaffektivt bemötande, LAB, är det en storm kring just nu, och jag försvarar LAB med allt jag har. Vid utvecklingsmässiga funktionsnedsättningar, lågbegåvning, downs, demens och hjärnskadade är LAB i stort sett nödvändigt. Vad är då LAB?
Det är kort, inte släcka eld med bensin.
LAB utgår från att en person som kan uppföra sig gör det. Och de flesta beteenden som omgivningen ser som problemskapande är ofta ett redskap för individen att inte tappa självkontroll. Och vid tappad självkontroll reagerar personen inte medvetet
och konsekvenstänk är att förkasta. En del tycker LAB är sk. "curling" men föräldrar och pedagoger vet vad det är. Det handlar om att anpassa miljön runtomkring, den pedagogiska ramen, så att kaos och tappad självkontroll inte uppstår.
Min mamma har jobbat mycket LAB med mig, långt innan termen fanns. Ett exempel är att jag lätt fick utbfott i stressiga och/eller uförutsedda händelser. Att handla på Ica var stressigt för mig med autismspektrumstörning. Ljuden, intryck, färger,
oförståelse och en livlig vilja gjorde Ica i Vislanda till en mardröm för både mig och mamma. Hur blev det då LAB?
Efter flera utbrott då jag gråtit och vrålat hittade mina föräldrar en grej;
När vi kom in på Ica, varje gång, fick jag en fralla att äta på. De låg precis vid ingången och jag älskade dom och kunde lugnt och tyst njuta av frallan som räckte runt hela affärsturen. En enkel grej som kostade en krona och räddade hela besöket,
det blev det inte dom utbrotten hos mig. Man kan kalla det muta, kanske en del cyniker tänker. Ställ då dig frågan-
-jobbar du utan lön?
Om det finns saker som fungerar, varför inte göra dom? Att ge mig en fralla vid ingången var så fantastiskt gjort, och så enkelt!
LAB,
VildaMatilda,
Kommentera