Jag är trött. Så in i dödens trött. Mycket tappar mening
.är kvar på ava. Får kortison intravenöst, dropp och fick nyss morfin mot smärta.
Jag har min underbara "vi 30+ med npf" vilket gäng! ♥️ och fina vänner och familj. Och grannen Kjell tar hand om katterna.
En fin undersköterska som jobbat här i tid och evighet sa att jag var så fin i håret, så söt. Ville liksom inte verka negativ, för det gladde mig något
otroligt att hon ens sa det. När jag sa att mina lockar beror på hjärntumör, binjurebarkssvikt och hypofyssvikt blev hon ställd. Men vad dum jag kände mig, kunde jag inte bara tacka för att hon sa något snällt?
men som sagt. Trött. Livstrött? Trött på sjukdomar?
Kommentera