Var på sjukhuset på morgonen och fick oklara, tråkiga besked. Önskade mer information än vad de gav mig, men orkade inte fråga när de inte förklarade. Kommer bli opererad inom kort. Hur kort vet jag inte och jag vet inte riktigt hur- men inom
några veckor sa gyn.
I bilen hem kändes det:
-stopp! Stanna tiden! Sluta!
Naturligtvis fortsatte tiden i samma takt och bilen och livet stannade inte ett dugg. Förhoppningsvis blir jag aldrig ett offer- då blir bitterhet dominerande och det är det sista jag vill. Att sätta sig i offerroll händer lätt när saker sker som
man inte vill och man tvingas ge upp sina egna mål och behov och följa något annat. Lärde mig det på handledareutbildningen.
Så, även om jag är sjuk, tänker jag delta aktivt i livet och se mig som fri med mängder val- även om "valet" kanske inte handlar om att vara smärtfri eller pigg- för det styr jag inte över. Däremot kan jag välja små saker... bruna eller vita
strumpor? Vilken vän ska jag berätta något för? Vilken maträtt klarar min kropp idag? Ska jag välja chips eller ostbågar? Ska jag ta sovmorgon efter några nätters dålig sömn? Ska jag köpa det där fina armbandet? Vem ska jag smsa till?
Listan är oändlig. Jag tror att om vi människor lär oss se alla val vi faktiskt har, minskar det lidande. Alla vill ha makten i sitt liv, men sjukdomar och livet gör som det vill. Då kan du välja att göra de val som finns och uppmärksamma dem.
Det ger en känsla av trygghet, även om valet du var fri att avgöra "bara" handlade om färg på tröja eller vilken kö i affären. När du aktivt börjar se valen och väljer medvetet tror jag risken för att se sig själv som ett offer
minskar. Kalla det illusion, men ju mer du kan se vad du faktiskt kan påverka- ju mer bättre klarar du av de saker du inte kan påverka. Att aktivt välja att man väljer tar död på bitterhet och lidande.
Vill du höra mer? Skicka mejl! En del dagar kvar i vår då jag kan föreläsa/handleda
1 kommentarer
En mörkrädd människa
29 Jan 2019 20:35
Du är så klok! Jag behövde verkligen läsa detta just nu! Går runt och grubblar så mycket på allt som blivit fel och känslan att bli fråntagen sina drömmar pga funktionsnedsättning. Jag fokuserar på det jag inte kan få, istället för på det som jag faktiskt kan nå. Men försöker att ändra på mitt tankesätt, det drar ju bara ner mig ännu längre (= ännu färre val)
Tack för att du är du, Matilda💜
Kommentera