Jag är

En får deppa ihop några dagar och sen fortsätta promenera.
Jag har haft känslan av att jag gör/gjort något destruktivt och skrev det till min vårdkontakt. Sedan insåg jag att jag inte alls gjort något destruktivt! Jag har varit oerhört dålig fysiskt, med samma symptom som när jag höll på att dö av undernäring och det var möjligen destruktivt -men inte nu. Nu är jag ju bara sjuk! 
Sen fråga om vilja och destruktivt; hade jag jag egentligen val när jag höll på att svälta ihjäl? Min mage hindrade mig från att äta vanliga portioner och jag hade sådan påverkan på hjärnan att jag inte var kapabel till att be om hjälp eller ens förstå att jag behövde hjälp. Nu såhär efteråt kan jag känns att omgivningen borde gjort något. Döden gick jämte mig.

(null)

Så idag är det dags för jobbintervju, eller, tja jag ska träffa två chefer och se om jag behövs. Ingen anställning kanske, men uppdrag. Alltid något! Sen börjar nog klädbytarångest flera timmar före. Bestämmer vad jag ska ha- ta av mig det. Provar igenom resten av garderoben med stigande panik och tar sen samma kläder som när jag började. Tjo!