. Tror inte på förbud och straff, det skapar bara krig. Det är inte krig som behövs, det som behövs är allianser. Och mig veterligen går det inte straffa bort så speciellt många beteenden. Det går inte straffa bort viljor,
På rättspsyk 2003 var jag skadefri i sex månader och det var inte för att jag ärligt ville sluta skada mig. Jag visste att det var det enda sättet att bli fri från avdelningen, så naturligtvis satte skadandet igång snabbt när jag kom hem. Jag ville inte sluta.
Ibland har jag varit tvungen att böja mig inför systemet.
Tänk efter- Du biter på naglarna. Du gör det när du är nervös och tänker inte alltid på det. Eller du pillar med fingrarna vid oro och stress och det är rätt skönt och du ser inget problem. Men
om du blir straffad för stt du tex biter på naglarna... hade du slutat med all vilja
och helhjärtat om du fick en stöt varje gång du bet? Hade du uppriktigt, längst inne beslutat dig för att den tiden är över genom att bli straffad? Framkallar straffet motivation till att upphöra? Eller tar du paus pga straffet?
Kommentera