Dagbok söndag 6/7 2008 rättspsyk
Det är märkligt allting. Jag känner harmoni långt inne. Jag tror de jobbar så totalt, jäkla rättmed mig! Istället för "konsekvenser" vid dåligt mående, så ska jag glömma det och fortsätta framåt och när jag fortsätter framåt just på grund
av det så belönas det! Fan, I love it! Dessutom, jag känner mig omtyckt av personalen. Att personalen bryr sig. Inte genom att till exempel plåstra om eller klippa upp, utan någon bryr sig om själen, personen, lilla Matilda. Hon som
ät liten nu men ska bli 25.
Det är nytt, vingligt och fullt av rädsla. Jag får väl bara hänga med
10.25: Känner mig konstig. Det är det är en del. Är det möjligt att vara 25 någonting, ta ansvar och kämpa på men ändå få vara liten ibland? ska på kbt idag med Bibbi. Kommer ta upp det där med att både vara liten och 25. Ansvar, tro på mig själv.
Jag är mycket just nu; rädd, hoppfull, ledsen, lugn, osäker, harmonisk... ja allt möjligt.
23.25: flera nätter har jag varit uppe rätt länge (Och härjat) nä, inte riktigt men jag har inte velat lägga mig. X antal gånger har jag sagt till personal Annette
"Nehej jag kan INTE sova" och sen sovit efter tre minuter. Knäckande för självförtroende men kul. Annette har dessutom sagt till mojje att hon vill vara med i mitt team! Love!
Kbt:n idag var skitbra! Fick otroligt mycket beröm av Bibbi. Det var visserligen svårt att ta emot och ta till sig men det värmde.
Hade taktil stimulering med zuzana för första gången idag . Faktum är att det var superjobbigt. Höll på att kräkas där ett tag, och efteråt var jag väldigt yr. Allt bara snurrade och bitvis var jag inte helg med. Men trots det-det var skönt och uppskattat.
Har en del (en HEL del) skadetankar nu. Men frågar mig; är det trygghet/flykt? Behöver jag skada mig? Vad händer om jag gör det?
"
2 kommentarer
Anette
17 Oct 2018 12:12
Väldigt intressant att läsa hur du tänkte då!
Emma
18 Oct 2018 14:43
De stunderna med taktil massage av zuzana var för mig en möjlighet att känna mig som vem som helst som går in på en salong och får massage. Tyvärr så slog ju verkligheten till när en gick ut ur rummet.
Jag uppskattar att du väljer att dela med dig av din dagbok från den tiden.
Kommentera