Det är dom där små grejerna som gör livet sådär extra fint. Jag vet att jag är sjuk och att det inte kommer gå bra, men lyckan att ut och gå 5,4 km en solig lördag och känna att benen bär, gör det enklare att gå de mörkare, tyngre dagarna. 

Att veta att jag har hem, två katter, vänner, arbetskamrater, bloggläsare och familj. Det gör mig mindre ensam när det mörknar och blåser kallt. 
Att ha jobb, att göra något när jag kan, gör det enklare att tillåta sig själv att ta det lugnare med gott samvete när kroppen kräver och sjukdomar härjar.

Att känna tacksamheten över de små grejerna  gör det lättare att stå ut med smärta, sjukdom och slutet. Jag väljer så i alla fall.
(null)

Kommentera

Publiceras ej