Jag behöver inte vård

Jag drömde en märklig men talande dröm inatt. Jag drömde om att jag mådde psykiskt dåligt och var på besök på Finja-gården ifall jag skulle vara där igen och bo där. Det kändes skönt och tryggt, mitt mående var dåligt, många kära återseenden, jag tyckte om personalen..., fast de andra patienterna var unga och och hade  självskadebeteende. På något sätt så ville jag ändå vara på behandlingshemmet, det var något jag har varit van vid. Fast tillslut kände jag att nej, det här kommer dra ner mig, jag har varit utan LPT i tio år, varit skadefri i  åtta, jag kan inte tillåta mig att bli dålig igen.  Vilket jag troligen skulle bli om jag sökte trygghet inom vården. Förstod motvilligt att även om någonting tryggt och vant så är det dags för mig att fortsätta livet utanför och gå själv. Visst är det jobbigt emellanåt, och visst behövs trygghet -
men jag får hitta det någon annanstans än på något behandlingshem eller i vården.

Det var en så skön dröm,  då jag blev helt på det klara att min trygghet inte finns i vården, utan den finns inuti mig och ute i verkliga livet. Nu har jag verkligen så att säga gjort upp med mig själv vad jag  tillhörde, och vart jag inte ska vända mig.

(null)