En icke typisk ätstörning

Vera hade en jätteviktig undran och ett tydligt bevis på medkänsla och önskan om att förstå andra.
Följande kommentar på mitt inlägg "matstöd":

"Jag vet att det är din autism adhd som ställer till det i en matstöds situation, pressen av att någon tittar på en. Jovisst, jag hade inte ätit ett dugg, hade snarare bara petat o tänkt, den kan du äta själv.... Så långt fattar jag:))) Men du krulltott😊 hur hade du önskat, vad hade hjälpt dig? Jag vill färstå. Inte pressa eller stressa... Och duuuu. Det är inte lätt i den situationen när anorexin tar över,... Det är svårt att stanna son vän. Även om du säger det!!! "


Ja vad hade hjälpt mig? Först måste man skilja på ätstörning vid npf och de utan NP. Många med npf har någon form av störd relation till mat och ätande. Ätstörning är inte den klassiska. En del har sk. selektiv ätstörning, en ätstörning som inte innefattar den viktfixering, ångest och skräck, som "standard" har, utan kan vara medfödd. Det kan vara att man absolut inte kan äta viss mat, vissa färger, eller inte klarar viss konsistens eller lukt. Sedan är ju visserligen kontroll och tvångsmässighet vanligt vid tex autism, och kan vara svår att skilja från "standard" -ätstörning.

Men okej. Vad hade jag behövt? Att man inte la ett tungt ansvar och ställde krav på mig som jag inte klarade. Låter dumt kanske, men får en person i sig tillräckligt via något- använd det. I mitt fall näringsdrycker. Varför kämpa med det svåraste när jag kan få i mig hela kostcirkeln via näringsdrycker? Där är skillnaden, jag hade mer selektiv ätstörning. Jag klarade inte av att tugga och svälja fast föda. Det var inga problem med näringsdrycker. Så- varför inte? 
Och som omgivning; finns där. Även om människan stöter bort dig och vägrar samarbete och det verkar som du talar för döva öro så lyssnar hen. Jag var tvungen att bli Övertalad att jag hade problem och behövde hjälp. Jag skulle behövt någon som påpekar hjälpbehov och att problemen är stora. Låter konstigt, men för mig hade jag inte "tillräckligt" med besvär och problem för att ta mig själv på allvar. Och jag kände att jag var fjantig och fånig. Även om jag gjorde tvärtemot vad som förväntades och inte tycktes lyssna, så lyssnade jag. Men jag hade behövt höra det jämt, för att bli övertygad. Jag var så osäker i mig själv och förringade mina problem. Jag hade behövt någon som såg till att jag fick hjälp. Och pratade när jag själv inte kunde.
Så övertyga om sjukdom. Hela tiden.
Stanna kvar-alltid
Sök hjälp åt personen - trots protest
Se till att hen får hjälpen- ofta



Mitt främsta råd är att övertyga person om deras ätstörning för att i steg två; söka hjälp. Steg tre är vården och om man skiljer på npf och standard får man vid npf ta till andra metoder. Som att dricker personen tillräckligt med näringsdryck  så låt det vara okej. Kräv inte att normer ska följas. För vid selektiv ätstörning följs inga normer. En del äter bara vissa tidpunkter- okej. Men är det
  • Begränsande?
  • Får hen i sig allt?
  • Och mår hen okej av att äta så?
  • Vem upplever problem? Om hen är nöjd och får i sig bra, då är det omgivningen som har problem med hen. Inte hen själv.


Låt det vara på det sätt som fungerar och skit i standardbehandlingar.

Hoppas du fick lite svar Veta 💖