Att riskera saker

Nu när jag tänjer på det har jag inte varit sjuk och avbokat ett enda uppdrag på över ett år då jag drog igång på allvar. Låter väl inte så konstigt men i stort sett hela mitt vuxna liv  har varit fullt med avhopp, ej uppfyllda krav och uppgifter som inte gjorts klart. Dels pga dåligt mående men också för att jag förr lätt gav upp om något var svårt. Om jag gjorde (och gör) något ska det vara bra, annars får det vara. När jag stötte på motgångar och sånt jag hade svårt för, vågade jag inte riktigt kämpa, utan avslutade uppgiften innan den var klar. Jag vågade inte misslyckas. Det var nog när jag började på Värnamo folkhögskola som jag förstod att jag kunde klara och fullfölja saker. Jag pluggade och pluggade och gjorde alla uppgifter. Skrev tex om brott genom litteraturhistorien från antiken till nu på tre veckor.  Jag hade varit sjuk före och den uppgiften hade vi en hel termin på oss att göra.

Well, jag fick reda på att jag kunde fullfölja, att jag på något sätt inte behövde ge upp vid svårigheter och motgångar, och den lärdomen var nog den viktigaste jag fick under året i Värnamo.
Så nu håller jag på och jobbar med tre kommande föreläsningar och utbildningen. Det är tufft, före Värnamo hade jag gett upp för längesedan. Nu är det annorlunda. Jag vågar kämpa, jag vågar försöka, trots att jag när jag kämpar, riskerar att misslyckas.
(null)