Känslor

Ha ha före tåget till Hässleholm  tvättade jag håret och en dam kom fram på stationen och frågade om jag var permanentad och i så fall var. Nix sa jag. Jag ser ut så. Va?! Är du så lockig? Sa hon, vilken lyx! Och la till —Hårfärgen klär dig, matchar dina strumpbyxor.
Orange. 
Folk blir alltid mer vänligt sinnade när dom ser min käpp. Det är som att den vita käppen avväpnar och bjuder in till samtal 

Och jag måste säga att det var känslofyllt att komma till region Skåne som föreläsare och inte patient. Det känns riktigt stort och respektfullt. Jag var nära tårar när jag satt på stationen i väntan på tåget hem. Annorlunda var det på samma station tip år tidigare. 
Så. Tack.