Dagens olika kognitiva hjälpmedel är så inflätade i vardagen att de inte alls är lika synliga som förr. Före iPhone fanns handiphone, en tidig variant av smartphone med egentligen de funktioner en iPhone har förutom kamera och internet, men när du hade handiphone märktes det. Ingen annan hade en talande apparat som ringde då och då.
I vilket fall, jag tackar stora makter för iPhone och Google kalender! Med iPhone dikterar jag, får text uppläst, tar kort och zoomar. Tar kort? Jo är något långt borta ser jag inte det. Tar jag däremot KORT på det långt borta, ser jag det på fotot i mobilen! Och oftast när jag sminkat mig måste jag ta kort på höger öga, för jag ser inte det när jag tottar i spegeln.( Har inte sett höger sida av mitt ansikte i verkligheten på många år)
Sen är det ju kalendern. Underbara kalender och det är inte ett dugg konstigt att ha kalender. Jag skriver ner allt jag bör komma ihåg och kopplar olika larm till händelserna, oftast larm både 30 min, 5 min och 3 timmar före händelsen, även om det bara gäller att boka en resa. När jag har min kalender och allt sparat där behöver jag inte gå med stressen i huvudet om att komma ihåg allt. Nu vet jag att mobilen tjuter när jag ska göra något. Kanske jag borde lägga in larm för medicin med, men den kommer jag oftast ihåg.... Och JA kalender i mobilen är säkert, min fd psykolog använder papper och jag frågade honom vad han gör om han tappar bort den? Han kontrade; vad gör du om mobilen går sönder?
Jo Google kalender sparas automatiskt till Googlekontot och går att nå från varenda sak som har internet! Ett noll till mig och tekniken.


(null)

funkis, funkpol,

Kommentera

Publiceras ej